•Den trygga anknytningen barnet skaffar sig, genom i huvudsak positiva erfarenheter av samspelet med den vuxna, en nödvändig grund för att utforska och lära om omvärlden på ett bra sätt. Barnet får en kunskap om hur samspel mellan människor går till. En kunskap som kan överföras till nästa generation.
•Den undvikande anknytningen barnet visar inget behov av att använda föräldern som en trygg bas. Det kan bero på att föräldern visat att hon/han inte klarar barnets klängighet och känslomässiga behov. Barnet har då lärt sig att enda sättet att garantera säkerhet och tillräcklig närhet, är att inte visa behov av tröst och omsorg.
•Den ambivalenta anknytningen föräldern reagerar oförutsägbart på barnets behov. Barnet kan inte med egna signaler reglera samspelet utan är utlämnat åt förälderns godtycke. Barnet får dålig självkänsla och riskerar att antingen bli passivt eller ängsligt och gnälligt bevakande av varje steg föräldern tar.