Ingen människa lever ett helt liv utan svårigheter; lidande är en del av att vara människa. Ändå strävar många efter att visa upp ett perfekt liv: hälsa (frisk, vältränad), utseende (smal, snygg), jobb (framgångsrik, lyckad). Vi matas ständigt med ideal om att vi ska vara ungdomliga, pigga, glada och sticka ut, livet ut. Inte ens som pensionär får man åldras i fred!
Den ständiga jakten på perfektion skapar en känsla av otillräcklighet och missnöje. Perfektionism innebär en orubblig strävan efter felfrihet och ofta en oro för att göra misstag. Denna strävan kan leda till att man sätter orealistiska mål för sig själv och andra, vilket resulterar i stress, ångest och en ständig känsla av otillfredsställelse.
För högkänsliga personer kan perfektionism vara särskilt utmanande. De tenderar att vara mer medvetna om och påverkade av de ideal som samhället sätter upp, och de kan känna ett starkt behov av att leva upp till dessa standarder för att undvika kritik och avvisning. Denna press kan vara överväldigande och leda till utmattning och nedstämdhet.
Att acceptera att livet har sina upp- och nedgångar är avgörande för att övervinna perfektionism. Genom att förstå och acceptera att motgångar är en naturlig del av livet kan man minska beroendet av illusioner om hur livet ”ska vara” och utveckla en större motståndskraft mot svårigheter. Istället för att sträva efter en ouppnåelig perfektion kan man sätta realistiska mål och fokusera på process snarare än resultat.
Att omfamna ofullkomligheter innebär också att man lär sig att uppskatta det som är bra nog och att se värdet i ansträngning och lärande snarare än bara i slutresultatet. Detta kan leda till ökad självacceptans och självmedkänsla, vilket är avgörande för psykiskt välbefinnande.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut. Terapeutiska
