Utsatta barn kallas ibland för maskrosbarn. Begreppet kommer från att maskrosor kan leva i mager jord och klara sig mot alla odds. Dessa maskrosbarn blir skickliga på att anpassa sig och ta sig fram i livet, precis som maskrosorna i naturen.
Ett maskrosbarn är ofta i vuxen ålder en trevlig, anpassningsbar person som gör saker och tjänster innan andra ens har hunnit be eller önska något. Maskrosbarn döljer dock ofta sitt sanna jag för andra människor, och håller ständigt upp en fasad mot omgivningen. Men bakom den trevliga kulissen känner de sig ofta ensamma, oälskade och utnyttjade. Eftersom de har lätt att läsa av andras sinnesstämningar blir maskrosbarn även ofta mot sin vilja involverade i andras bekymmer och sorger – de ser och uppfattar ofta för mycket av andras liv för att det ska vara bra för dem.
Många maskrosbarn tror att det är något fel på dem eftersom de är så intuitiva att de kan hämta information utan ord. Detta är dock inte övernaturligt, utan förklaringen är att maskrosbarn redan som barn lärt sig att inte lita på andras ord. De har istället fått hämta den information de behövt på egen hand genom att lyssna noga på hur andra låter, hur de ser ut eller hur de uppträder. Har man lärt sig tekniken som barn är det lätt att fortsätta på samma sätt även när man är vuxen.
De vuxna maskrosbarnen agerar ofta på ett snabbt och målmedvetet sätt, vilket gör att de alltid är ett halvt steg före sin omgivning. På så sätt blir de bra överlevare och uppfattas av andra som trevliga, men tyvärr är detta dock ett krävande och ensamt sätt att leva.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut. Terapeutiska.
Hej jag vill berätta att de ni beskriver i texten stämmer väl, men vi är många maskrosbarn som har tagit hjälp som jag själv gjorde av psykoterapi. Det gjorde att kag läckte och har i mitt liv och yrke som distriktssk kunnat och kan använda min intuitvitet på ett positivt sätt. De är viktigt att förmedla att även om bardomen varit kass så behöver inte resten av livet bli de. Mvh Isabell