Människor med ambivalent anknytning lever i en ständig gnagande rädsla över att bli bortstötta/övergivna, vilket lätt ger ångestsyndrom och dåligt psykiskt mående. Tillsammans med en mer självsäker partner kan de betraktas som krävande och klängiga och kan med sina krav på uppmärksamhet få andra att fly undan.
Ambivalent anknytning är ofta följden av en osäker förälder, som själv haft allt för stora otillfredsställda behov för att kunna ge barnet självsäkerhet och självständighet.
En person som aldrig bearbetat sin egen ambivalenta anknytning kommer troligen hela livet att kämpa för att få uppleva stabil kärlek. Som barn kan hon/han ha lidit av att se den gedigna omvårdnad vännerna fick av sina föräldrar. Som vuxen kan hen i nära relationer, så fort den känner minsta osäkerhet, utveckla en okontrollerbar svartsjuka.