Det är intressant att fundera på hur våra barndomsupplevelser påverkar oss i vuxenlivet och i våra relationer. Ibland kan vi upprepa mönster och beteenden från vår barndom, utan att vara medvetna om det. Detta kallas för upprepningstvång och kan handla om allt från hur vi hanterar konflikter till hur vi visar och söker kärlek och närhet.
En viktig aspekt av detta är att vi inte är offer för vår barndom, utan har möjlighet att påverka och förändra mönstren. Genom att bli medvetna om våra beteenden och våra mönster, kan vi välja att agera på ett annat sätt och skapa förhållanden som känns mer givande och tillfredsställande i vuxenlivet.
Hur definierar man ordet upprepningstvång
Upprepningstvång är ett begrepp som ofta förekommer inom området psykiatri och beteendevetenskap. Det syftar på en stark impuls hos en person att upprepa vissa beteenden eller rutiner på ett obehagligt sätt.
Detta kallas i psykologin för upprepningstvång. Teorin om upprepningstvång säger att det som vi har upplevt i barndomen skaffar vi själva i vuxenlivet. Ingen rättvisa här inte: lyckliga barn blir skickliga på att skaffa ett lyckligt vuxenliv; olyckliga barn får uppleva det motsatta.
Inom psykologin säger man också att man kan stoppa upprepningstvånget genom att gå i terapi och på så sätt medvetet skaffa ett mer fungerande vuxenliv.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut